Knattrandet tystnar, och jag läser vad jag skrivit en, två gånger, innan jag trycker på knappen för att skicka iväg mitt hastigt textade meddelande till dig.
Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det var, jag menar, kanske var det bara just den blå nyansen på himlen i kombination med de rostiga löven, lätet av hopprep och tennisskor mot asfalt och doften av regntung luft som fick mig att minnas dig, sakna och älska och önska att du var hos mig. Kanske var det något helt annat. Precis som då, när vi var älskande, textade jag ett meddelande till dig, jag textade tankar om längtan och åtrå. Jag läste det flera gånger om innan jag skickade det, jag tryckte på sänd, trots att vi inte har den sortens relation längre, och trots att jag visste att det bara var några timmar kvar tills vi skulle ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar